Här lagstiftas det – så här stiftas en lag

Lagstiftningen är den demokratiska beslutsprocess som får de största effekterna i samhället. I och med att lagar stiftas får vi regler och rättspraxis som gäller alla finländare och alla som bor i Finland.

Medborgarna röstar i riksdagsval för att visa hur de vill att samhället ska utvecklas. Valsegrarna bildar en regering som i sitt regeringsprogram utformar riktlinjer för besluten.

Lagstiftningen förenar de politiska målen med expertisen på det område som lagförslaget gäller. Lagarna påverkas av fakta men också av politikernas värderingar: politiken handlar om hur människorna anser saker och ting bör vara.

Ambitionen är att lagberedningen ska vara öppen för insyn. Experter, organisationer, företag och medborgare blir involverade i och med att de får yttra sig om förslag som går ut på remiss, blir ombedda att säga sin åsikt på särskilda möten eller medverkar i olika diskussionsforum.

Regeringen lämnar en proposition eller en riksdagsledamot väcker en motion

Det vanligaste sättet att aktualisera ett lagprojekt i riksdagen är att regeringen lämnar en proposition eller att en eller flera riksdagsledamöter väcker en lagmotion. Största delen av lagarna kommer till genom en proposition. Varje riksmöte lämnar regeringen ungefär 250 propositioner till riksdagen. Av dem hänger ungefär 50 samman med budgeten. De flesta propositioner behandlas på två–fyra månader, men stora lagstiftningsprojekt kan ta flera år att behandla. De största lagreformerna brukar ha sitt ursprung i regeringsprogrammet.

Ofta får lagförslag sin början när ett ministerium märker att någon lag är föråldrad eller bristfällig. Ibland blir en lagändring aktuell genom den offentliga debatten – t.ex. när något missförhållande börjar diskuteras.

En riksdagsledamot kan väcka lag-, budget- eller åtgärdsmotioner. En lagmotion kan innehålla en ny lag, en ändring av en gällande lag eller bestämmelser om att en gällande lag eller bestämmelse ska upphävas. En budgetmotion innehåller förslag till att något anslag ska ökas eller att ett helt nytt anslag tas in i budgeten. Med en åtgärdsmotion kan en riksdagsledamot ta initiativ till att en lag bereds eller att en åtgärd vidtas.

Ministeriet arbetar fram ett lagförslag

Största delen av lagförslagen kommer till riksdagen i form av en proposition av regeringen. Lagstiftningen förbereds av det ministerium till vars ansvarsområde ärendet hör.

Ett lagförslag kan utarbetas av en enda tjänsteman med ministeriets personal som hjälp. Men om ärendet är särskilt viktigt, startas ett lagstiftningsprojekt med en större grupp medverkande.

Medborgare, fristående organisationer, företag och experter får komma med idéer, synpunkter och förslag till rättelser i och med att de yttrar sig om förslag som går ut på remiss, blir ombedda att säga sin åsikt på särskilda möten eller medverkar i förvaltningens diskussionsforum. Större lagstiftningsprojekt bereds i kommittéer eller kommissioner, där olika förvaltningsområden, partier och andra instanser är representerade.

Resultatet blir ett lagförslag som föreläggs statsrådet. Lagförslaget godkänns vid statsrådets allmänna sammanträde innan det föredras för republikens president för att avlåtas till riksdagen.

Statsrådet behandlar lagförslaget

Lagförslaget behandlas först vid statsrådets allmänna sammanträde, som ger presidenten ett förslag till avgörande. Vid presidentföredragningen beslutar presidenten om förslaget ska föreläggas riksdagen. Före de här formella faserna hålls det förhandlingar i ministerutskotten, ministrarnas arbetsgrupper och regeringens aftonskola.

Riksdagen ger utskottet vägledning

Under remissdebatten i plenum kommer riksdagsledamöterna med synpunkter till det utskott dit lagförslaget remitteras för beredning. Under remissdebatten fattas inga beslut om lagens innehåll. Debatten avslutas med att riksdagen fattar beslut om vilket utskott lagförslaget ska remitteras till.

Utskottet skriver ett betänkande

Utskottet begär information av sakkunniga, t.ex. tjänstemän som arbetat med lagförslaget och företrädare för ämbetsverk, intresseorganisationer och fristående organisationer. I utskottet bearbetas lagförslagen av ledamöter både från regeringsgrupper och oppositionsgrupper.

Riksdagen fattar nästan alla sina beslut utifrån utskottsbetänkanden. Utskotten behandlar regeringens propositioner, statsbudgeten, EU-ärenden, riksdagsledamöternas lagmotioner samt statsrådets berättelser och redogörelser.

Resultatet av utskottsarbetet är offentligt, men inte sammanträdena. På så sätt får ledamöterna konfidentiellt förhandla och komma överens om saker och ting. I utskotten sätter sig riksdagsledamöterna in i lagförslagen och funderar på för- och nackdelarna med dem. I stora lagstiftningsprojekt hör de också andra utskott. Ett utskottes utlåtande är ett skriftligt ställningstagande till ett annat utskott.

När utskottet är klart med sitt arbete lägger det fram ett betänkande. I betänkandet ger utskottet sin syn på frågan och motiverar sin hållning samt föreslår för plenum hur riksdagen ska besluta i frågan. Därefter går lagförslaget till plenum på nytt.

Riksdagen fattar beslut i plenum

Lagförslag behandlas alltid två gånger i plenum. Först hålls en allmän debatt, som följs av en detaljerad behandling då lagens innehåll läggs fast. Vid behov röstar riksdagen om innehållet i de enskilda bestämmelserna. Riksdagen kan i plenum besluta att ett betänkande ska remitteras till stora utskottet för behandling. Därefter går betänkandet till plenum på nytt för fortsatt första behandling.

I andra behandlingen kan riksdagen bara fatta beslut om att godkänna eller förkasta ett lagförslag; det går inte längre att göra ändringar i själva innehållet.  För att en vanlig lag ska antas eller förkastas räcker det med enkel majoritet av de avgivna rösterna.

Om förslaget gäller att stifta, ändra eller upphäva en grundlag, måste ett särskilt förfarande tillämpas. Det godkända lagförslaget lämnas vilande över nyval eller förklaras brådskande med fem sjättedels majoritet av de avgivna rösterna. Den riksdag som sammanträder efter valet ska godkänna det vilande lagförslaget med två tredjedelars majoritet av rösterna.

Statsrådet behandlar den antagna lagen

Lagar som antagits av riksdagen stadfästs vid statsrådets allmänna sammanträde och presidentföredragningen. De nya lagarna publiceras i författningssamlingen, som finns både i tryckt form och på webben i författningsdatabasen Finlex.
 
Presidenten kan också välja att inte stadfästa lagen. Då återsänds den till riksdagen. I den nya behandlingen måste lagen antas utan ändringar eller förkastas. Om riksdagen på nytt antar lagen, träder den i kraft utan stadfästelse. Om lagen inte antas, anses den ha förfallit.

Ministeriet informerar och utbildar; förvaltningen genomför lagen och följer upp konsekvenserna

Lagändringar måste ofta aviseras i god tid, så att människor, organisationer och företag hinner anpassa sig efter dem. Myndigheterna går ut med information, likaså intresseorganisationer och andra sammanslutningar, som också ordnar utbildning för sina medlemmar.

Lagändringens konsekvenser bevakas och utvärderas kritiskt, så att lagstiftningen vid behov kan ändras på nytt.